måndag 14 november 2016

Den som hittar sin plats tar ingen annans av Tomas Sjödin

I den här boken gör Tomas Sjödin en resa i den bibliska Tomas spår. Det blir en resa som tar honom till Indien, men där han även finner paralleller till sitt eget liv och sin uppväxt i Kramfors. I Kerala i Indien dit Tomas kom och där drygt en femtedel av befolkningen idag är kristna. Här träffar  han några av kyrkans ledare och får möjlighet att samtala med dem. Han skriver: "Vid båda tillfällena frågar jag lite om Tomas som förebild, om hur de ser på hans tvehågsenhet och tvivel. De tittar förvånat på mig. Som om de missförstått mig. De förstår så klart vad jag menar men tycker att jag i alltför hög grad läser Tomas genom västvärldens glasögon. Här betonas inte hans tvivel det minsta. Alla tre menar att Tomas inte tvivlade mer än de andra lärjungarna. I stället betonar de hans mod. Modet att ställa de uppriktiga frågorna, modet att följa sin övertygelse och kallelse, modet att företa den allt annat än säkra resan över haven, och inte minst: modet att gå i döden för sin tro.
   Ju mer jag lyssnar, desto tydligare blir bilden av omplanteringen. Den tvehågsne och skeptiske rycks upp ur en miljö där det kanske inte var möjligt att blomma mer, och sätts ner i nya förutsättningar, och en annan Tomas stiger fram som tvilling till den tvehågsne. s. 107 - 108

Sedan berättar Tomas om det arbete han är med och driver i en kyrka i Göteborg. Hur de sätter sig ned med varje person som kommer och vill delta i deras arbetet och pratar om vad just den personen vill bidra med. De kallar dessa samtal för "Blomstra-samtal" och de har modet att istället för att titta  på sina behov och tala om vad de behöver hjälp med vågar titta på vad de personer som kommer till dem vill bidra med. På detta sätt har de glädjen att inte bara få se sitt arbete blomstra utan även se människorna som arbetar i det blomstra när de hittar sin plats. "Det lönar sig inte att försöka bli lycklig. Lyckan är en biprodukt, en följd av andra val i livet, en följd av att man gör det man tror är rätt. Kanske kan man säga att lycklig är man under tiden man är upptagen med att göra andra människor lyckliga." S.160

Några citat till. Här nedan skriver Tomas något som verkligen stämmer för mig. Jag vet inte hur många gånger jag har gått ut och promenerat när oron gör att jag bara inte kan sitta still. Rörelsen och samtalet med Gud gör att saker och ting faller på plats. Det kanske inte har löst situationen i sig, men när jag kommer hem igen har det lugnat ned sig så pass att det inte upptar hela mig.
"Ett av de andliga råd som betytt mest för mig själv kommer från en tysk jesuit och lyder: "När inget annat går - gå!" Jag vet inte hur många gånger jag tagit benen till hjälp när bönesuckarna bara tycks studsa tillbaka mot innertaket. Det är slående vad mycket som händer inuti den människa som vandrar.
   När jag lyssnat runt i vänkretsen så säger nästan alla samma sak; när oron blir för stark och sorgen för tung då vaknar behovet av att gå. Att promenera är ett effektivt sätt att få samtala med sig själv, med en god vän eller med Livets Gud." s.180

"Det positiva tänkandet handlar i sin mest vildvuxna form om rent önsketänkande, man tänker något eller bekänner sig till något som egentligen inte alls finns. Man blir rik genom att intala sig själv att man är det, fast man är pank. s.185 Håller jag helt med Tomas. Jag har tidigare läst Stå fast! av Svend Brinkmann. Där höll jag med honom om problemet, men inte om lösningen. Tomas har skriver även om lösningen på ett sätt som jag håller med om. I sista kapitlet skriver Tomas om att vara hemlös och sakna fast mark under fötterna:
   "Tänk om det är så enkelt att den platsen  är Gud? Att Gud är lika med hemma. Att Gud är den rymligaste platsen i universum och att alla som försöker äga eller stängsla in den färdas i motsatt riktning som de andliga monsunvindarna? Om Gud är min sanna identitet, kanske jag inte behöver vara så förfärligt upptagen med att försöka hitta min egen?
   Vet man vem man är behöver man inte försöka vara någon. Den som hittat sin plats slipper konkurrera med andra om utrymmet. Det kanske är så bakvänt att när man söker Gud, finner man också sig själv? Min kollega Urban Ringbäck har formulerat det i en av sina sånger: "Den tro som du bär är ditt livs hemlighet, så var rädd om välsignelsens frö."" s. 221 - 222

Jag tyckte att den här boken var tänkvärd och bra. Den rekommenderas!

Andra böcker av Tomas Sjödin
När träden avlövas ser man längre från vårt kök
Den enklaste glädjen
Reservkraft
Eftervärme
Ett brustet Halleluja
Jag lutar åt Gud
Det händer när du vilar
Det är mycket man inte måste

Man kan köpa den här boken som inbunden (adlibris, bokus, cdon) eller ebok (bokus, adlibris).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar